8 Mars i år = en kluven känsla.

För 41 år sedan så träffade jag min man, just på denna dag 8/3 som också är den internationella kvinnodagen. Otroligt vad åren har gått snabbt.
Idag är också en dag av vemod eftersom vår sista unge lämnat boet.
Och det var som befarat den värsta flytten. När dom andra flyttat har man haft andra kvar hemma, nu är det bara maken och jag kvar, vi var  7 en gång. Kännbart ska ni veta utan att gå in för mycket på känslor här i bloggen, men vill ändå nämna det eftersom detta är som en dagbok i miniformat.