En kul historia om mej och min far...

Min mamma var 17 år och min pappa var 21 när dom var ihop ett tag, inget allvarligt.  Hon blev på tjocken och han tog till flykten. Min mormor sa att han var en buse. Jag vet han var en cool raggare.

När jag var 11 fick jag nys om att jag inte var dotter till mammas man och den jag kallar pappa än idag. Han är pappa till min 3 yngre syskon.

Vet att jag grunnade länge på det där efter att ha fått veta min biologiska pappas namn och stället dom trodde han bodde på. Tittade i telefonkatalogen över den staden, men inte lätt att hitta någon som heter Andersson.

19 år gammal känner jag att jag bara måste göra ett försök att hitta honom, och jag skriver till pastorsexpeditionen i staden där jag tror han bor.

Vad jag inte vet då men som verkligen hjälpte upp det hela var att brevet hamnar hos hans fru som jobbade där. Och kära nån vilken tur att han sagt att han hade en dotter( och faktiskt en son med en annan) Det hade ju kunnat bli katastrof.

Men om det visste jag inget, för många år gick och jag la ner det hela.

Och så en dag när jag var 23 år så rullar en bil ner på backen och jag känner direkt jag får se mannen, jag aldrig sett, att det är han, min far. Kände samhörighet på direkten. Vi kramades och han hade med sig en jätteblomma och bad om ursäkt att han inte vågat höra av sig tidigare.
Han ville när han fick höra om brevet men hade inte kuraget. Hans fru hade peppat honom i alla år att ta kontakt, vilket jag är så tacksam för.

Han har också kontakt med sin son Peter och jag har även träffat honom. Men han är adopterad av hans nya pappa, det blev aldrig jag.

Jag hann också med att träffa min farmor en gång, en otroligt dement russinliknande dam som helt klart var karltokig. Hon var över 80 men såg sina barn springa ute på gården och undrade över vad hennes son var för snygg karl som kom och hälsade på henne. Helt borta men pigg som en mört.
Min far har ärvt det lite för han diagoniserades med Alzeimers för några år sedan, men tabletter håller det ganska ok. Annars har han knappt haft en sjukdag i sitt liv. Så jag hoppas han tar sig igenom detta nu. 2 blödande magsår och 2 blödningar i hjärnan och en infektion man inte hittat källan till än.
Det var lite ljusare igår, han orkade äta och sitta uppe en stund.

Lånat bild fr Google.