Kanske har lusten för bloggen återvänt.Men läser man bloggar längre...

Om det finns en enda person här ute i rymden som vill läsa min blogg eller kanske tom saknat den lite, så kommentera nedan. Jag önskar bli igångsatt liksom och det känns som jag saknat det nu.
Mycket vatten har runnit under min bro och jag hoppas det inte ska sina och torka ut än.

Skrev sist den 10 Januari 2018, då hade vi bott i det pyttiga huset tillräckligt länge och vi köpte oss en lägenhet i stan. Här har det totalrenoverats efter våra villkor och behov. Vi är nästan nöjda.
Det är inte landet och jag kan inte ha höns mm, men bekvämt, varmt ,och gubben behöver varken skotta eller klippa gräsmatta.

Han har btw slutat jobba, så vi går bara hemma typ....

Jag har inte någonsin varit så sjuk som jag är nu, men bara å gilla läget....eller egentligen inte.

Maya den vita dvärg schnauzern är med oss så klart, kissen Zelda fick stanna kvar med barnbarnen, han är född 2003 så vill inte flytta honom igen och innekatt det blir han aldrig.

Kommer lite bilder från byggandet, inget är klart på bilderna så ni vet. 
Fortsättning följer nog....

Älskar vårt kakel.

Skjutgarderoben med en lite walk in blev över förväntan.

Sovrummet mot gatan.

Pensionärskuvösen åt andra hållet, tar en brejk i byggandet med fika och sudoku.

Ta nu gärna och skriv nåt i kommentarsfältet är ni rara.